Billabellans

Jag har insett att det blogg.se inte är rätt verktyg för mig när jag bloggar så nu flyttar jag hit om ni är intresserade av att hälsa på mig.

Förra veckan började jag känna att våren är på väg, men i fredags kom det tre cm snö på en halvtimma. Den var dock borta igen i lördags, och känslan av vår kom tillbaka för att försvinna igen idag när det började toksnöa på förmiddagen och höll på hela dagen. Summa summarum, det är vitt ute igen och lusten att peta ner fröer för framtida utplantering på balkongen är som bortblåst. Jag får ägna mig åt att pyssla med annat och försöka virka lite mormorsrutor så jag kan få klart systerdotterns pläd innan hennes födelsedag i juni. Det tar ju en liten stund att tillverka ca 250 rutor för att få till en pläd som kan fungera som överkast på en flicksäng också. Pläden går främst i rosa och lila som är skruttans favoritfärger med lite inslag av naturvitt, mintgrönt och gult. Mina funderingar just nu är att köpa till mer naturvitt garn och virka ett varv på alla rutor, även de som är klara, för att få dem lite större och få en enhetlig nyans där rutorna ska sys ihop. Har inte fått till det med att virka ihop dem, så sy ihop dem blir nog snyggast den här gången också. Förra pläden jag gjorde i julklapp till min lillasysters bonusdotter var lite mindre och gick i rosa och mörkbrunt. Den här har tagit längre tid och det kan tyvärr gå lite för långt mellan gångerna jag jobbar på den. Kanske skulle göra ett litet ryck nu och göra några rutor ikväll, jag har 117 st klara nu...



När jag kom till jobbet idag stod det en råsaftcentrifug på min plats, min snälla kollega hade ordnat en till åt mig så nu kan både mamma och mina två kära systrar få varsin och njuta färskpressad juice tillsammans med sina familjer. Mindre roligt var att springa tre gånger från bilen till fjärde våning och ner igen, men nu står de här i säkert förvar tills nästa gång jag åker hem. Då måste jag också se till att vi kan planera lite inför sommaren när det är meningen att vi ska åka upp och fixa lite på huset i Jämtland. Meningen var ju att hela familjen skulle åka upp och hjälpas åt, men just nu lutar det väl mest åt att det bara blir jag, mamma och pappa. Båda mina systrar kommer ha små knoddar att ta hand om lagom till semestern, den ena mitt gudbarn och den andra ska få tillökning i stallet. Det är kanske inte så lätt att åka 90 mil med en bebis till ett hus utan rinnande vatten mitt ute i ingenstans. Just det där med mitt ute i ingenstans är det som gör det så underbart och jag är så glad att vi bestämde oss för att köpa loss pappas barndomshem från dödsboet. Det finns ingenstans jag kan koppla av som jag gör där. Alla måsten, alla krav och all stress bara försvinner när man stiger ur bilen där uppe och blickar ut över sjön. Nu ska vi göra huset till vårt och försöka fixa lite smått i sommar. Huset är helt klart ett projekt vi kan pyssla med i många år framöver, men bara att veta att det finns där och att jag kan åka dit när jag vill gör att ingenting vi behöver fixa där uppe känns som ett måste. Jag drömmer om en vacker och varm sommar med pyssel och metande från bryggan i ensligheten.

Idag har jag fått mitt badrum från 80-talet inspekterat och ikväll var det möte för sista etappen stambyten i vårt område. Kan ju lugnt säga att vi inte var många som var på mötet, men jag är så glad att jag var det. Det är knappt fyra månader kvar nu tills jag har ett fräscht och nyrenoverat badrum. Det blir blanka vita väggar med en mosaikpelare och golv i svartgrått klinker. Kunde välja på ljusgrått och brunt också, men valet var inte svårt...även om det inte är mitt drömbadrum så kommer det bli så härligt att få det omgjort. Nytt porslin, nya blandare (även i köket) och nytt badkar. Ser verkligen fram emot det och det ska bli så roligt att äntligen kunna känna att det är värt att köpa lite mysiga fina väldoftande tvålar och annat som piffar badrummet.

Drömmen hade väl varit att det varit mitt hus som jag fått renovera. Hade ju hittat ett litet drömhus i rätt läge alla kategorier. Pris, storlek och det faktiska läget var rätt och jag hade bokat visning, fått lånelöfte och allt, men samma dag som visningen skulle vara fick jag besked om att min tjänst dras ner och då var tyvärr inte läget rätt längre. Någon gång blir det min tur att hitta mitt hus, med en egen liten täppa, pysselrum och så klart ska det fixas en walk-in-closet om det inte finns. Tills dess får jag fortsätta drömma.

Nu är det dags att sluta blogga i sängen och istället läsa något kapitel i boken jag håller på med. Pälsklingen ligger brevid mig och sover redan och jag funderar på att åka förbi det stora varuhuset efter jobbet i morgon och köpa henne en kattunnel. Insåg ikväll att hon nog skulle gilla den, gammal som  hon börjar bli det lilla monstret.

Ja, måndagen kom och är snart förbi. Gårdagen blev det lite plockande här hemma och sen ett spinningpass på kvällen. Har inte haft ro att sätta mig och pyssla...borde egentligen försöka rita upp mönster till babykläderna till systerns knodd och virka på mormorsfilten till systerdottern. Får försöka finna ro till det snart.

I dag var det jobb igen och sista veckan på heltid. Dagen försvann löjligt fort och väl hemma blev jag bjuden på sushi på stan. Det går ju hem i alla lägen och jag kom hem något gladare och mättare. Kvällen har mest ägnats åt funderingar om livet och framtiden, men jag kommer inte fram till något vettigt så jag ger upp och låter den komma till mig för nu.

I morgon ska de göra inspektion av mitt badrum och i morgon kväll är det möte om stambytet, så då ska det bli intressant att se vilket kakel och klinker vi får att välja mellan. Vet så mycket som att det kommer från min tidigare arbetsplats, men de verkar ha noll koll för oavsett vem av dem jag frågat så kan de inte svara på vilka plattor som gäller...är jag förvånad? Inte direkt. Får hoppas att det är något så när snygga plattor i alla fall, men oavsett vad så kan det inte bli värre än min gulbruna plastmatta och våtrumstapet med orange vasstrån. =)

Hos Prillig kan du just nu vara med och tävla om boken "Tildas Lantsted". Tävlingen pågår till 28/2, så du som älskar att pyssla, kika in hos henne och tävla.

Dagarna försvinner så fort känns det som. Gårdagen försvann bara förbi. Insåg att det  inte alls blev så många som sagt från början som måste gå ner i tid. Faktiskt bara jag och en till, vilket ju kändes så där.

Idag började jag helgen med att träna ett pass spinning. Hur skönt som helst att få rensa huvudet lite på tankar, men när jag kom hem efter att ha handlat lite undrar jag om jag rensade huvudet för mycket för sedan dess har jag haft en otrolig huvudvärk som vare sig mat, vätska eller ett par timmars sömn. Nu försöker jag med ett par Panodil och en kopp kaffe istället. Vill ju inte att helgen ska försvinna i ett dis eller att morgondagens träningspass får stryka på foten.

Nu doftar det i alla fall kaffe här och jag tror faktiskt att jag ska ta en av mammas kanelbullar till det och fundera igenom vad jag vill äta för gottigt ikväll.

Idag har jag suttit och funderat på när jag ska ta tag i mina projekt som jag har liggande. Pärlor, tyg, garn och jag vet inte allt som jag vill göra något av, men jag kommer inte riktigt dit. Jag hoppas få lite mer ork och tid till det framöver. Delar av tyget finns det planer för eftersom de är införskaffade för att sy babykläder till lillasysters lilla knodd som gör entré till den här världen i maj. Funderade också på att införskaffa vävda namnband att sy i kläderna och även använda till lite annat. Har en idé och har idag har jag spenderat lite tid på www.minanamnband.se och klurat på hur den skulle se ut. Ska ta ett beslut i frågan till nästa vecka tänkte jag...

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att ha ågren för intervjun i morgon. Jag är rädd att om jag tar tjänsten tappar jag också chansen till att få vara med om det kommer rekryteringar på  heltider, vilket känns tryggare för just nu vågar jag inte ens fundera på hur framtiden kan bli. Jag har ju egentligen redan bestämt mig så jag vet inte varför jag har ågren...men jag tror snarare det handlar om att jag känner mig falsk som går dit fast jag redan bestämt att inte ta det om de erbjuder mig det. Nåja...det ger sig.

Jag har tur på sätt och vis eftersom jag får ha kvar jobbet, åtminstone än så länge. A-kassan täcker upp en del av den ekonomiska förlusten eftersom jag får stämpla upp till 100 %. När jag fick beskedet tänkte jag inte så långt...innan den tanken ens dök upp i huvudet på mig hade en kompis tipsat om en deltidstjänst på samma antal timmar som min tjänst går ner och visst, det är ju super. Självklart är det i det ögonblicket intressant, så jag ber henne kolla om de tror det kan vara något för mig. Innan jag får svar på det hinner jag komma på att jag kanske får a-kassa för bortfallet i tid och ringer dem och kollar. En liten suck av lättnad undslipper mig när jag inser att jag ekonomiskt inte kommer förlora så mycket. Dagen efter ringer de från rekryteringsfirman om deltidstjänsten, och efter lite diskussion kommer vi fram till att de vill ha någon för resten av året, men att heltidsrekrytering kan bli aktuellt om det dyker upp något. Jag vet ju inte hur situationen kommer se ut vid semestern... Sagt och gjort, jag släpper tanken på att jobba extra, börjar fundera på att ta a-kassan och få en dag "ledig i veckan. Gör som vi sagt på telefon och uppdaterar mitt CV, skickar in det idag och efter lunch ringer mobilen. Då ville företaget träffa mig ändå och nu sitter jag här ambivalent med hur jag ska göra om de vill erbjuda mig jobbet. Jag hade förlikat mig med tanken på a-kassa, insett att ekonomin håller någorlunda och jag får lite andrum från vårens stress. Det jag är rädd för med att ta en tjänst på ett annat företag är att jag inte kan leva upp till kraven på mig själv. Mitt största ansvar är så klart mot min arbetsgivare idag och det jobbet måste jag sköta prickfritt oavsett, så vad händer då om jag känner att jag brister mot något av företagen? Är det verkligen lönt att utsätta sig för den pressen och den stressen för några hundralappar mer i plånboken än jag får om jag "bara" går på a-kassa? Jag tror faktiskt inte det är det, men jag tror jag ska träffa företaget ändå och avgöra efter det. Det känns inte rätt mot min arbetsgivare idag heller eftersom jag verkligen trivs där och har underbara kollegor och en kanonbra chef som verkligen inte sätter ner min tjänst för att jävlas utan drar ner på den och ett antal till för att undvika att säga upp någon helt. Jag undrar om det kommer bli ett par sömnlösa nätter framöver....på ett sätt känns det som om jag redan har bestämt mig.

Är bloggande något för mig? Det är något som återstår att se, men en sak är säker, jag kommer inte veta om jag inte provar.

Vad jag kommer fylla den med kommer nog utkristallisera sig efterhand, men mina funderingar, drömmar, tankar och idéer kommer nog att få sin givna plats tillsammans med pyssel, recept och allt möjligt annat.

Om inte annat får bloggen bli min interaktiva anslagstavla som kanske kan roa och inspirera någon annan. Så om du hittat vilse och hamnat här är du vällkommen och jag hoppas att du hittar din väg tillbaka hit igen för att se hur bloggen kommer att utvecklas.