Rewind
Idag satt jag och snubblade in på de två bloggar jag försökt med tidigare...det har inte blivit mer än fyra fem inlägg innan de föll i träda och jag hade till och med glömt att jag inte tagit bort dem. Gemensamt för båda två, den ena från 20
07 och den andra från 2008, är att jag då stod inför nya tider precis som jag gör nu. Den första startade jag i samma veva som jag skrev på kontraktet när jag gick från inhyrd konsult till fast anställd på mitt förra jobb och den andra i samma veva som när jag skrev på papprena för mitt nuvarande jobb och skulle säga upp mig från det förra. Nya ljusare tider, trygghet, bättre ekonomi...ja, livet kunde inte vara bättre. Den här bloggen kommer till liv i en helt annan verklighet. Förra veckan fick jag besked att min tjänst blir nedsatt fram till semestern på grund av besparingar...med andra ord handlar det om raka motsatsen med mörkare tider, en osäker framtid och sämre ekonomi. Vem vet, kanske jag lyckas bättre med bloggandet den här gången. Jag kanske helt enkelt har andra anledningar att blogga, att drömma, att få ge utlopp för allt som rusar runt i huvudet.
07 och den andra från 2008, är att jag då stod inför nya tider precis som jag gör nu. Den första startade jag i samma veva som jag skrev på kontraktet när jag gick från inhyrd konsult till fast anställd på mitt förra jobb och den andra i samma veva som när jag skrev på papprena för mitt nuvarande jobb och skulle säga upp mig från det förra. Nya ljusare tider, trygghet, bättre ekonomi...ja, livet kunde inte vara bättre. Den här bloggen kommer till liv i en helt annan verklighet. Förra veckan fick jag besked att min tjänst blir nedsatt fram till semestern på grund av besparingar...med andra ord handlar det om raka motsatsen med mörkare tider, en osäker framtid och sämre ekonomi. Vem vet, kanske jag lyckas bättre med bloggandet den här gången. Jag kanske helt enkelt har andra anledningar att blogga, att drömma, att få ge utlopp för allt som rusar runt i huvudet.Jag har tur på sätt och vis eftersom jag får ha kvar jobbet, åtminstone än så länge. A-kassan täcker upp en del av den ekonomiska förlusten eftersom jag får stämpla upp till 100 %. När jag fick beskedet tänkte jag inte så långt...innan den tanken ens dök upp i huvudet på mig hade en kompis tipsat om en deltidstjänst på samma antal timmar som min tjänst går ner och visst, det är ju super. Självklart är det i det ögonblicket intressant, så jag ber henne kolla om de tror det kan vara något för mig. Innan jag får svar på det hinner jag komma på att jag kanske får a-kassa för bortfallet i tid och ringer dem och kollar. En liten suck av lättnad undslipper mig när jag inser att jag ekonomiskt inte kommer förlora så mycket. Dagen efter ringer de från rekryteringsfirman om deltidstjänsten, och efter lite diskussion kommer vi fram till att de vill ha någon för resten av året, men att heltidsrekrytering kan bli aktuellt om det dyker upp något. Jag vet ju inte hur situationen kommer se ut vid semestern... Sagt och gjort, jag släpper tanken på att jobba extra, börjar fundera på att ta a-kassan och få en dag "ledig i veckan. Gör som vi sagt på telefon och uppdaterar mitt CV, skickar in det idag och efter lunch ringer mobilen. Då ville företaget träffa mig ändå och nu sitter jag här ambivalent med hur jag ska göra om de vill erbjuda mig jobbet. Jag hade förlikat mig med tanken på a-kassa, insett att ekonomin håller någorlunda och jag får lite andrum från vårens stress. Det jag är rädd för med att ta en tjänst på ett annat företag är att jag inte kan leva upp till kraven på mig själv. Mitt största ansvar är så klart mot min arbetsgivare idag och det jobbet måste jag sköta prickfritt oavsett, så vad händer då om jag känner att jag brister mot något av företagen? Är det verkligen lönt att utsätta sig för den pressen och den stressen för några hundralappar mer i plånboken än jag får om jag "bara" går på a-kassa? Jag tror faktiskt inte det är det, men jag tror jag ska träffa företaget ändå och avgöra efter det. Det känns inte rätt mot min arbetsgivare idag heller eftersom jag verkligen trivs där och har underbara kollegor och en kanonbra chef som verkligen inte sätter ner min tjänst för att jävlas utan drar ner på den och ett antal till för att undvika att säga upp någon helt. Jag undrar om det kommer bli ett par sömnlösa nätter framöver....på ett sätt känns det som om jag redan har bestämt mig.
Kommentarer
Trackback
