Våren försvann ur sikte, nu drömmer jag om sommar.
Förra veckan började jag känna att våren är på väg, men i fredags kom det tre cm snö på en halvtimma. Den var dock borta igen i lördags, och känslan av vår kom tillbaka för att försvinna igen idag när det började toksnöa på förmiddagen och höll på hela dagen. Summa summarum, det är vitt ute igen och lusten att peta ner fröer för framtida utplantering på balkongen är som bortblåst. Jag får ägna mig åt att pyssla med annat och försöka virka lite mormorsrutor så jag kan få klart systerdotterns pläd innan hennes födelsedag i juni. Det tar ju en liten stund att tillverka ca 250 rutor för att få till en pläd som kan fungera som överkast på en flicksäng också. Pläden går främst i rosa och lila som är skruttans favoritfärger med lite inslag av naturvitt, mintgrönt och gult. Mina funderingar just nu är att köpa till mer naturvitt garn och virka ett varv på alla rutor, även de som är klara, för att få dem lite större och få en enhetlig nyans där rutorna ska sys ihop. Har inte fått till det med att virka ihop dem, så sy ihop dem blir nog snyggast den här gången också. Förra pläden jag gjorde i julklapp till min lillasysters bonusdotter var lite mindre och gick i rosa och mörkbrunt. Den här har tagit längre tid och det kan tyvärr gå lite för långt mellan gångerna jag jobbar på den. Kanske skulle göra ett litet ryck nu och göra några rutor ikväll, jag har 117 st klara nu...
När jag kom till jobbet idag stod det en råsaftcentrifug på min plats, min snälla kollega hade ordnat en till åt mig så nu kan både mamma och mina två kära systrar få varsin och njuta färskpressad juice tillsammans med sina familjer. Mindre roligt var att springa tre gånger från bilen till fjärde våning och ner igen, men nu står de här i säkert förvar tills nästa gång jag åker hem. Då måste jag också se till att vi kan planera lite inför sommaren när det är meningen att vi ska åka upp och fixa lite på huset i Jämtland. Meningen var ju att hela familjen skulle åka upp och hjälpas åt, men just nu lutar det väl mest åt att det bara blir jag, mamma och pappa. Båda mina systrar kommer ha små knoddar att ta hand om lagom till semestern, den ena mitt gudbarn och den andra ska få tillökning i stallet. Det är kanske inte så lätt att åka 90 mil med en bebis till ett hus utan rinnande vatten mitt ute i ingenstans. Just det där med mitt ute i ingenstans är det som gör det så underbart och jag är så glad att vi bestämde oss för att köpa loss pappas barndomshem från dödsboet. Det finns ingenstans jag kan koppla av som jag gör där. Alla måsten, alla krav och all stress bara försvinner när man stiger ur bilen där uppe och blickar ut över sjön. Nu ska vi göra huset till vårt och försöka fixa lite smått i sommar. Huset är helt klart ett projekt vi kan pyssla med i många år framöver, men bara att veta att det finns där och att jag kan åka dit när jag vill gör att ingenting vi behöver fixa där uppe känns som ett måste. Jag drömmer om en vacker och varm sommar med pyssel och metande från bryggan i ensligheten.
När jag kom till jobbet idag stod det en råsaftcentrifug på min plats, min snälla kollega hade ordnat en till åt mig så nu kan både mamma och mina två kära systrar få varsin och njuta färskpressad juice tillsammans med sina familjer. Mindre roligt var att springa tre gånger från bilen till fjärde våning och ner igen, men nu står de här i säkert förvar tills nästa gång jag åker hem. Då måste jag också se till att vi kan planera lite inför sommaren när det är meningen att vi ska åka upp och fixa lite på huset i Jämtland. Meningen var ju att hela familjen skulle åka upp och hjälpas åt, men just nu lutar det väl mest åt att det bara blir jag, mamma och pappa. Båda mina systrar kommer ha små knoddar att ta hand om lagom till semestern, den ena mitt gudbarn och den andra ska få tillökning i stallet. Det är kanske inte så lätt att åka 90 mil med en bebis till ett hus utan rinnande vatten mitt ute i ingenstans. Just det där med mitt ute i ingenstans är det som gör det så underbart och jag är så glad att vi bestämde oss för att köpa loss pappas barndomshem från dödsboet. Det finns ingenstans jag kan koppla av som jag gör där. Alla måsten, alla krav och all stress bara försvinner när man stiger ur bilen där uppe och blickar ut över sjön. Nu ska vi göra huset till vårt och försöka fixa lite smått i sommar. Huset är helt klart ett projekt vi kan pyssla med i många år framöver, men bara att veta att det finns där och att jag kan åka dit när jag vill gör att ingenting vi behöver fixa där uppe känns som ett måste. Jag drömmer om en vacker och varm sommar med pyssel och metande från bryggan i ensligheten.
Kommentarer
Trackback
